Inlägg publicerade under kategorin serier

Av astarot - 22 juni 2011 09:58

Alltså, ni visste det nog redan men, jag är ett svin. Inte så att jag slår kvinnor, köper oetiska fonder (eller ens köper några fonder för den delen) eller snor saltlakrits av barn. Det är mer att jag är dålig, lat och dum. Det är nämligen så att för ungefär 9 år sedan fick jag den enda gratisgrej jag fått att blogga om. Och eftersom jag dels får prestationsångest, har trasig scanner och är emot reklam dröjde det ända till nu för att leverera en recension av Alexander Gustafssons zombieserie


Terror of the Undead

Skapad av: Alexander Gustafsson



Själva utgångspunkten för historien känner vi igen, och älskar, från zombiemytologin. Allt är yttre rymdens fel. Ett kraschlandat tefat triggar igång nerverna hos de döda och begravna, vilka i sedvanlig ordning anfaller och käkar upp de levande. De levande är i det här fallet halloweenfirande invånare i den lilla hålan Chalkville där nörden Willy blir mänsklighetens sista hopp... eller?


Terror of the Undead är fylld av hyllningar till hela skräckgenren och att förlägga handlingen till sent 1980-tal gör jädra mycket för att sätta historien i en tid vi alla känner igen. Då när en människa med en Modern Talking-t-shirt också kunde vara hjälte (även om det är osannolikt). Nå, nu ska vi inte snöa in på en debatt om hårdrockare och synthare bara därför. Bara den där Leatherfacezombien är ett bevis för hur snygga paralleller till vår favoritgenre Alexander lyckas trycka in.

   

Den stora behållningen med Terror of the Undead är tempot. Den rör sig framåt behagligt med en hel del gore och actionsekvenser men också genom att stanna upp i mer vilsamma partier, till exempel snygga tablåer med ruttnande zombier. Apropå det så ruttnar fan dessa zombier osedvanligt snabbt och utvecklar också någon form av kommunikationsförmåga. I vissa scener påminner de om zombierna från Andrea Bianchis klassrevolutionära Nights of Terror medan de i andra är mer mentalt trötta Fulcizombier och ytterligare andra tillfällen mer modernt snabba.


 

Alexander Gustafsson har också, som ni ser, en förkärlek att använda avhuggna, tappade, bortslitna kroppsdelar på fyndiga sätt; som vapen eller hjälpmedel för både zombier och hjältar. Dessutom innehåller serien en mängd fyndiga dödsscener och hinkvis av inälvor, vilket alltid håller humöret uppe. Ljudeffekterna hör också till Alexanders och seriens absoluta styrkor.


 

Det här är ingen massproducerad serie med hög budget utan en tvättäkta undergroundskapelse som du faktiskt inte bör missa. Trots en del skavanker i språk och det något naivistiska intrycket växer serien hela tiden och gör den till ett välkommet tillskott i min seriehylla. Om Fulci hade gjort zombieserier när han växte upp hade de nog sett ut så här.


Terror of the Undead tog Alexander sex år att slutföra och det märks att det är ett gediget jobb bakom serien. Försök själv att skriva, teckna och färglägga en 118 sidor lång serieroman. Det är också tydligt att Alexander utvecklats en hel del serien igenom då kvaliteten varierar en del. Riktigt imponerande att orka genomföra arbetet och dessutom inte låta den bara vila i skrivbordslådan. Nu kan alla ha ett eget exemplar, eller ge bort ett på fars dag, genom att surfa hit och klicka sina ruttnande fingrar på köpknappen. Ärligt. Gört!


På omlevande

astarot

ANNONS
Av astarot - 9 december 2009 08:56

 


Max Brooks - världens främste zombieexpert är tillbaka, nu i illustrerad form.


Zombie Survival Guide: Recorded Attacks

Av: Max Brooks & Ibraim Roberson

 


Som idé är Recorded Attacks helt geni. Det är en antropologisk redogörelse för de zombieattacker mänskligheten råkat ut för genom historien. Från våra förfäders grottmålningar, genom egyptens mumier och romerska härar - ja, alla tider och alla kulturer har beskrivningar angående mötet med de odöda. Tur då att vi har Max Brooks och Ibraim Roberson som historielärare. För vill man förstå sin samtida zombielore är Recorded Attacks ett måste i hyllan. Det som är extra kul, och vad jag klagade lite på i recensionen av The Zombie Survival Guide, är att Brooks här faktiskt anstränger sig lite mer att ta fasta på kulturella särdrag i sina beskrivningar. Varför tror ni till exempel att man drog ut en bit av hjärnan i mumifieringsprocessen?


Problemet med Recorded Attacks är väl bara att den är svår att betrakta som en vanlig serieroman. Det är helt enkelt raka nedslag under vår historia med det gemensamma att alla berättar om zombiesmittan. Så som serie blir det bara en trea. Betraktar man däremot Recorded Attacks som främst en humoristisk (men våldsam) coffee table bok är den riktigt, riktigt bra - även om jag ibland faktiskt stör mig på Robersons illustrationer . Speciellt gäller det zombierna, de är förvisso ruttna och anskrämliga men samtidigt förvånande "rena". Det är som att huden, förutom på de ruttnade ställena inte alls blivit påverkad av det odöda tillståndet. Vad vet jag, men visst är det lite konstigt ändå att bara förfalla jävligt fläckvis?


Nåjo. Boken är riktigt kul att bläddra i och på samma sätt som Zombie Survival Guide blir det här utan tvekan en bok att återvända till och visa för kompisar. Köp den vettja...kan vara bästa julklappen till rätta personen.


på återlevande!
astarot

ANNONS
Av astarot - 5 juli 2009 14:53

Hej mittisommarn!


Jag har sjuukt mycket att göra just nu - bland annat ett filmprojekt som snart dyker upp här ;-). Således händer det att det blir lite sommarlättja på zombiebloggsfronten. Men för att ni ska ha något att göra bjuder jag i alla fall på enn alldeles gratis onlineserietidning som startade 1/1 2009 och fortfarande går starkt - nämligen


Bear Vs. Zombies

Av: Isaiah Mcallister


Upplägget är enkelt. Björhanne vaknar ur ide och upptäcker att zombier käkat upp björnhona. Björnhanne blir arg!!

Således ger han sig ut, klädd som typ Robin Hood, på ett hämnarstråt mot alla odöda människor - som var fula redan innan de blev zombier! På vägen blir det förstås en hel del mayhem och slumpartade träffar med andra överlevande djur. Tillsammans skapar de ännu mer mayhem. Bland annat gillas skarpt coca colabombens geniala konstruktion av undertecknad.


Smart ändå, om än inte helt övertygande, att sätta djur mot zombier. Då blir ju liksom djuren mer människor än oss själva. Anledningen till att det inte funkar fullt ut är att Disney ju redan gjort djur till mer människor än oss själva - och i många fall bättre än oss själva. Kul dock med en slags lightfabelversion av The Walking Dead och visst väntar vi redan nu på nästa sida av käre Isaiah...Men börja från början här!


På återruppvaknande!

astarot

Av astarot - 26 juni 2009 11:30


Hej alla slashernördar och välkomna till zombiebloggen!

Det är inte ofta en slasherrelaterad produkt dyker upp här även om killar som Jason rent tekniskt skulle platsa här bland alla återuppståndna lik. Trots allt presenteras i alla fall serien som skulle kunna gå under namnet "Cassie the Slasher Slayer".


Hack/Slash Omnibus 1

Av: Tim Seely och en hel hög andra


Cassie Hack har en tragisk historia i bakfickan. Som liten blev hon nämligen rejält mobbad av alla idioter i skolan som inte kan tåla en liten gnutta annorlunda hos sina medmänniskor - ja så som barn faktiskt är mest. Nåja, Cassies mamma är skolans mattant och utövar således gruvlig, och samtidigt smaklig(!) hämnd på mobbarna. Men det är inte hela sanningen. Mamman återuppstår - ja som alla andra slasherfigurer som Jason, Freddy och Micke - och det blir liksom Cassies lott att döda sin egen slashermamma. 


Det är början på hennes karriär som slashermördare - ett kall som få ens visste existerade. Cassie far alltså land och rike runt och uppsöker alla slasherwannabees som efter alla genrens konventioner bär allsköns masker och helst ger sig på unga kvinnor med stora bröst. Med sig har hon en jätte vid namn Vlad som också har ett tragiskt förflutet samt ett gruvligt ansikte han hela tiden måste dölja.


På sin resa i denna första samlingsvolym träffar Cassie på en del okända mördare men lyckas både samarbeta med slasherdockan Chucky och irritera Evil Ernie. Hack/Slash är en ohyggligt uppfriskande fläkt både i serievärlden och framförallt i slashergenren  - en film är på gång såklart. Olika tecknare illustrerar med schysst variation serien och ger den en fräschör även rent utseendemässigt.


Men så till själva anledningen till att Hack/Slash till skillnad från Jason överhuvudtaget dyker upp här på zombiebloggen. Det ingår nämligen en del "riktiga" zombier i serien också. Framförallt upplevde jag numret där en mördare kunde återuppväcka djur som riktigt underhållande. Jag menar vem kan inte bli lycklig av zombiekatter med blottade hjärnor eller, håll i hatten, en zombiegris!


 


Zombiegrisar alltså! Razorback kan ju dra nåt gammalt över sig! Sen flirtas det också med voodoo - speciellt som Chucky dyker upp. Ade due damballa. Give me the power, I beg of you!!!


Värd alla dyra slantar du hittar den för! Själv fick jag låna den av Pär, och det tackar en för såklart. Tack! Alla som har en förkärlek för slasherfilmer kommer absolut att roas rejält av denna rejäla hyllning. En annorlunda betraktelse av slasherfilmen som, lite grann som filmen Behind the Mask, lyckas skaka liv i en genre som gått aningen i stå.


På återlevande!

astarot


Av astarot - 16 maj 2009 12:58


Knappt har Barack Obama hunnit ta itu med finanskrisen så reser sig ett nytt, eller äldre om man så vill, hot mot horisonten. Det visar sig nämligen att ett militärt experiment, som vanligt, gått snett och skapat en armé av odödingar ledda av gamla amerikanska presidenter. Hur ska Obama kunna samla sina partifränder och oliktänkande motståndare för att rädda landet från köttätande odödingar?


Kanske liknar det ett skämt men det här är faktiskt en serietidning från Antartic Press som utkommer i juli månad. Bara omslaget, snott från Army of Darkness, visar att det här mycket väl kan bli en odödlig klassiker!


Varför gör man inte sånt här i Sverige? Eller iochförsig är det ju ganska självklart med en så okarismatisk ledare som vi har. Men vi kan ju ha nån annan motorsågssvingande hjälte - jag trorfan att Gudrun Schyman skulle kunna hacka ihjäl ett gäng odöda borgare med lämpligt tillhygge. Hon är onekligen en riktig överlevare! Eller kanske kan vi släppa lös Maud Olofsson på ett gäng arbetslösa, trasiga zombier så kan hon slutföra det jobb Alliansen inlett.. Det finns ju hur mycket som helst att ta av för serieskapare här i landet. En svensk klasskildring a la Clive Barkers Night of the Living Dead London skulle ju sitta som en smäck i smäcklådan!


på omlevande

astarot

Av astarot - 9 juni 2008 08:36

Ja, det här är ju inte tråkigt alls..


Last Blood

Av: Bobby Crosby & Owen Gieni


Tänk er att läsa ett filmmanus i serieformat alldeles gratis online. Tänk er att den handlar om den tid då zombier har tagit över världen och att människorna skyddas av vampyrer så att DOM inte blir utan käk. Jamen, tänka sig att ni kan läsa Last Blood online här, och tänka sig att det är just vad den handlar om.


Last Blood är en serie i överlevnadsstil men lyckas faktiskt ha en extra liten krydda just för att den blandar både vampyrer och zombier. Själv brukar jag ha lite svårt för Aliens vs. Predatorer och Varulvar mot blodsugare och Läderlappen mot Spindelmannen men i Last Blood tycker jag att det funkar ganska bra. Speciellt som den just nu är i ganska skissartad serieform – om den nu blir film så är jag mer tveksam till vad jag kommer att tycka. En del sidor är riktigt snygga och hisnande, som den här



medan andra bara lunkar på lite halvmakligt vilket ger historien ett något ofokuserat intryck. Men kanske är det som de säger, bara en första skiss till någonting större. Last Blood är mycket yta och ganska lite innehåll... visst försöker den bygga en egen mytologi och historia men det finns liksom inget annat än det man ser på papperet, eller ja – skärmen.


Nåjo, serien innehåller också en massa strunt som jag hoppas kommer att uteslutas när det blir film av det här. Jag gillar till exempel inte vampyrer som kan lukta och känna igen blod på flera jättemånga mils håll och lika lite gillar jag att om de nu kan det – varför känner de inte lukten av zombier som står fem meter bort eller som är på väg att invadera en gympahall?


En jäääävulskt kewl grej med att läsa Last Blood på Nätet tycker jag är att man kan läsa kommentarer av Croswell till varje sida. Det höjer ofta upplevelsen när han själv berättar om idén bakom en speciell sida eller uttrycker beundran för Gienis teckningar. Eller så är det bara roligt småsnack som när han pushar för uppkommande sidor: ”Jag vill se den där feta zombien få huvudet avhugget. Vill du också det? Då borde du antagligen komma tillbaka på onsdag” - haha!! Det är lite grann som att vara med om när en serietidning blir till.


Speciellt fräsigt tycker jag det är att vi som läser skiten också kan kommentera. Några läsarkommentarer är bara det sedvanliga smickret från fans eller rent dissande från andra, men det finns också annat, som när en läsare påpekar att även flickorna i seriens början kunde ha fått lite spikklubbor att slaya zombier med. En helt rätt uppmaning. Det är alldeles för mycket beskyddande-av-det-täcka-könet-trams i överlevnadsgenren!


Nåjo, det här är ju ingen Walking Dead precis, men mycket nöje med läsningen – du har en hel del sidor att plöja igenom. Så på med nån schysst döds, mejla chefen att du sysslar med raketforskning som kräver ensamhet, mycket kaffe och kanske höjd lön(?), sen är det bara att låta en arbetsdag gå...


På återlevande!

astarot

Av astarot - 21 april 2008 08:51

Passa er!

Jag undanhåller med flit specifika händelser men vissa avgörande vändpunkter avslöjas i denna översvallande recension av:


The Walking dead Book 3

Skriven av: Robert Kirkman

Illustrerad av: Charlie Adlard, Cliff Rathburn



Gänget med Rick i spetsen framlever sina liv innanför tre stängsel och sover i varsin cell om natten. Ändå är det bättre än vad det varit på länge. Dagliga rutiner avlöser varandra samtidigt som zombier omringar stället. Såpan som är The Wlking Dead fortsätter alltså obevekligt vidare, som en odöd som vägrar vika sig. Det är lugnt och metodiskt och såpaintrigerna på fängelset ger inte bara dramatik utan också oss möjlighet att lära känna människorna bättre.


Men vad som överskuggar den tredje samlingsvolymen mer än allt annat är en fullfjädrad rape-revenge-historia. Det hela börjar med att Rick ser en helikopter störta och beslutar sig, i vanlig ordning utan att bry sig om hur han oroar sin familj, för att undersöka saken tillsammans med ett par andra. När de kommer dit är vraket tomt men de lyckas spåra passagerarna till en stad full av överlevare. Väl där bryter helvetet lös eftersom det pågår en hel del totalsjuka grejer i stan. Från och med nu blir zombierna än mer till kulisser i ett drama som utspelar sig människa mot människa.


Historien lyfter skickligt perspektiven från den specifika odöda situationen till en allmänmänsklig, må vara cynisk och negativ, betraktelse över människan. Ni har alla hört det i otaliga filmer (de flesta bra) ”vi är dom och dom är vi”, men här blir zombierna till ett ganska obetydligt hot – en banal form av ondska endast styrda av sina grundläggande drifter – jämfört med mänskligt beräknande och pervers grymhet.


Det mörker, bland allt det mörka, som jag efterlyste i inledningen av serien är härmed becksvart. Så som det bör vara i ett scenario då moderna människor måste lära sig att leva ur hand i mun under extrema förhållanden. Den moral och de kulturella koder som är nödvändiga i trygghet verkar förlora giltighet i kaos. I vilket fall som helst är hämnden fortfarande ofantligt ljuv.


Sanna mina ord – zombieserier blir fan inte bättre än så här!

På returnerande!
astarot

Av astarot - 26 mars 2008 08:19

Vill du läsa Marvel Zombies utan att veta vad som ska hända bör du nog inte läsa den här recensionen. Varning för visst avslöjande av innehållet utfärdas således!


Marvel Zombies

Text: Robert Kirkman, 2006

Illustrerad av: Sean Phillips, June Chung, Arthur Suydam.



Alltså, jag är uppväxt på lika delar marvelhjältar, smöröga, köttåpotatis och skräckhistorier. När man kombinerar minst två av dem blir resultatet alltsomoftast strålande. Tänk er själva: köttåpotatis + Dr. Butcher M.D eller smöröga + The Punisher (ja med Dolph såklart). Det kan ju inte bli annat än = hypermys.


Så när man kombinerar marvelhjältar och skräckhistorier vilket summeras zombie-spindelmannen, zombie-järven och zombie-gamen i Marvel Zombies borde det sitta som skinnet på en korv. Men det gör det inte riktigt. Tanken är helt okej – hur skulle Marveluniversum se ut om alla i det var zombier? Vad skulle hända? Ja, det skulle förstås bli en massa grisande, eftersom även superhjältar med zombiehunger vill och måste äta människokött, och det blir det också. Eller, det blir nästan BARA en massa grisande.


Kirkman kan ju sin zombiedramaturgi, vilket han bevisar om och om igen i The Walking Dead, och att tillämpa det på en marvelhistoria med zombier i huvudrollen är inte lätt. Utifrån dessa förutsättningar har han lyckats bra. Alla kan prata – ja t.o.m Hulken – tänka och välja att samarbeta, men i valet mellan mänskligt kött och emotionella band vinner alltid hungern. Det betyder att till exempel Spindelmannen ruttnar med samvetskval för att han käkat upp faster May och Mary Jane. Att de dessutom är mer intelligenta när de just ätit och förlorar mer och mer av sin ”mänsklighet” när de hungrar ger historien schyssta dimensioner.


Tyvärr tycker jag att alltför mycket schabblas bort i Kirkmans iver att övergrisa sig själv. Om nu super”hjälte”zombier ska vara som sina levande jag, bortsett från hungern, hade jag velat att de också var mer lika sig själva. Men som sagt, krutet ligger inte i karaktärsutveckling precis. Sen är det ju faktiskt helt befängt att ett gäng zombier skulle kunna besegra Silversurfaren och Galactus!!


Det här serieäventyret får ett helt okej medelbetyg, men det är fan knappt. Den retar nämligen både mina zombie- och superhjälte-konservativa drag för mycket. Dessutom är det inte bara historien som känns utstuderad – Phillips må vara väldigt duktig på att teckna men överfyller serien med lysande tänder och ögon. Nog för att det är fränt men det blir tjatigt förutsägbart i längden. Kirkmans förord är det bästa med hela boken faktiskt.


På återlevande!

astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se